Seminarium: Valet i Burma – allt annat än demokratiskt

I torsdags var Svenska Burmakommittén med och arrangerade seminariet ”Val i Burma 2010 – allt annat än demokratiskt”.  Runt 50 deltagare hade hittat sig till Riksdagen för att lyssna på Debbie Stothart från Altsean Burma, Aung Moe Zaw från Democratic Party for a New Society och Min Min, f d politisk fånge och numera aktiv i Assistance Association for Political Prisoners Burma.

Debbie Stothart från nätverket Altsean Burma inledde mötet med att berätta om det inbördeskrig som faktiskt härjar i östra Burma och som hon beskrev som ”världens längst pågående krig”. Vidare berättade hon om den våg av privatisering som för tillfället sveper över Burma där ägandet av hamnar, dammar och flygplatser går från statligt ägo till generalernas och deras närmaste kontakters företag.

– På så sätt försäkrar de sig om att om de skulle förlora den politiska makten i framtiden, så behåller de i alla fall den ekonomiska.

Seminarium 22 april Riksdagen

Men att generalerna är på väg att förlora den politiska makten verkar inte särskilt troligt, menade panelisterna. Valet som genomförs i Burma i år har genom vallagar och en ny konstitution från 2008 inga möjligheter att ge ett demokratiskt resultat, utan militärregimen kommer att kunna behålla sin makt oavsett valutgången. Alla tre talare varnade därför för riskerna om omvärlden skulle legitimera valet i Burma genom att se det som ett steg framåt och bättre än ingenting, tendenser som varit synliga i det internationella samfundet på senare tid.

– Vad vi behöver nu är att omvärlden sätter press på regimen i Burma. Folk tror inte att de reagerar på internationell press, men det gör de i allra högsta grad. Annars skulle vi inte ens haft några låtsas-val detta år, menade Debbie Stothart.

Hon påpekade också att så länge som EU och USA inte sätter tillräckligt stor press på Burma, så blir det lättare för Kina – på många sätt en allierad till Burma – att slippa undan att ta ställning. Paneldeltagarna krävde tre konkreta ställningstagande av Sverige gällande Burma: 1) att arbeta för ett globalt vapenembargo mot Burma, 2) stödja Quintanas, FN:s särskilda rapportör om de mänskliga rättigheterna i Burma,  förslag om en kommission med uppgift att undersöka om brotten som begås av Burmas militärjunta kan utgöra brott mot mänskligheten och krigsbrott och 3) fördöma valet.

– USA, Storbritannien och Tjeckoslovakien har gått ut och stött Quintanas förslag, men än så länge är det tyst från Sverige. Varför? undrade Debbie Stothart, och la till:

– This is a critical time to do something.

Både Aung Moe Zaw och Min Min poängterade även det ohållbara i att hålla val i ett land där över 2100 människor sitter i fängelse som politiska fångar, många av vilka har framskjutna positioner i demokratirörelsen.

Frigivning av Burmas politiska fångar är den viktigaste frågan för nationell försoning, menade Min Min från Assistance Association for Political Prisoners Burma.

Men istället för frigivning och försoning märker han istället av en upptrappning av arresteringar och förföljelse av demokratiaktivister i Burma inför valet.

– Enligt vallagarna är det förbjudet för människor som sitter eller har suttit i fängelse att ställa upp i valet. Inte ens partierna får ställa upp i valet om de inte utesluter dessa människor.  Samtidigt har juntan ökat arresteringarna inför valet, berättade Min Min

Seminariet arrangerades av Riksdagens burmanätverk, Svenska Burmakommittén, SILC, Olof Palmes Internationella Center och S-studenters burmautskott och ESP Stockholm. Författaren och journalisten Jesper Bengtsson var moderator.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.